onsdag 17 september 2014

Till dig som röstade på Jimmies parti,


Jag tänker att du kanske är missnöjd med något. Är pensionen för låg, jobben försvunnit där du bor och tycker du att alla beslut fattas över huvudet på dig – långt borta i Stockholm eller Bryssel? Du får givetvis rösta på vad du vill – det är ju själva poängen med en demokrati – men varför tog du inte reda på vad du verkligen röstade på? För jag vill inte tro att du med öppna ögon röstade på allt det som Jimmie och hans partikamrater står för, det som döljs bakom Jimmies välputsade fasad. Han ser ju trevlig ut, låter som vi andra och åsikterna verkar vettiga, tycker du kanske.

Men har du läst eller hört vad hans partikamrater runt om i landet säger och skriver – de som ska representera dig i kommuner, landsting och domstolar? Hur de skriver att ”jaktsäsong på muslimer vore bra”, att ”Behring Breivik nog gjorde rätt” och att ”negrer ska man jaga upp i träden”? Har du hört hur folk i partistyrelsen lovat strypa den fria pressen när de får makten och varnat för att våra svenska barn snart bryter på arabiska. (du kan hitta fler exempel här).

Det är de som är det riktiga SD. Jimmie är bara deras ansikte för att locka från dig din röst. För bakom honom döljer sig ett renodlat fascistiskt parti med rötter i naziströrelsen, som struntar i allt vad demokrati och människors lika värde heter. Men du tillhör väl inte dem? I så fall gör du mig både rädd och besviken för jag vill inte tro att 13 procent av alla röstande svenskar är fascister.

Tyvärr har du ingen ångervecka, så nu får du och jag leva med 49 riksdagsmän och -kvinnor som är emot allt det som gjort Sverige till ett av världens rikaste och mest jämlika länder att bo i. Vad jag tänker göra åt det? Engagera mig i det parti som arbetar hårdast för att beröva Jimmie varje form av inflytande och se till hans idéer inte biter sig fast och slår sönder landet. Det tycker jag du också ska göra – det finns flera att välja på både till vänster och höger.

söndag 14 september 2014

Hej Jimmie,


nu ska jag gå bort till vallokalen och rösta och det kommer inte att bli på ditt parti (om du nu någonsin hade trott det). Och det hoppas jag ingen annan gör heller. För när statsministern ber oss att öppna våra hjärtan vill du stänga gränserna för människor som tvingats lämna allt och vill bygga en ny framtid här.

”Vi har inte råd”, säger du. Det har vi visst. Som ett av världens rikaste länder har vi resurser med både humant flyktingmottagande och välfärd. Och inte bara det, vi har helt enkelt inte råd att låta bli att ta emot dem. Vi behöver bli fler svenskar, som arbetar och bidrar till vår välfärd och vi behöver ett ständigt inflöde av nya idéer, tankesätt och erfarenheter för att utvecklas.

Nej Jimmie, jag tror inte det är kostnaderna som är problemet. Det handlar om något helt annat, om din rädsla för det okända, för människor som pratar ett annat språk, har andra vanor och svårstavade namn. Det räcker ju att gå bakom din välputsade fasad och se vad dina partikamrater runt om i landet säger för att upptäcka verklighetens Sverigedemokrater och dina egna bruna rötter. Det är inget invandringskritiskt parti du leder utan ett invandrarfientligt, rasistiskt parti med tydliga drag från 30-talets fascister. Ett parti som anser vissa människor vara mindre värda på grund av utseende, religion och nationalitet.

Jag vet att det finns människor som röstar på ditt parti i något slags allmänt missnöje. Önskar att de kollade här först för att förstå vilken människosyn de egentligen stödjer i så fall.

Vad jag ska rösta på? Inte riktigt bestämt mig än, men det blir något av de liberala partier som tydligast tar avstånd mot dig och dina idéer. Som ser människor som människor oavsett om man är född i Sölvesborg eller Amman, som tror på att välstånd byggs av fria, jämlika individer, som tillåts göra egna val för att förverkliga sina drömmar. Och som tror på att olika barn leker bäst.

tisdag 10 juni 2014

Vi ser framtiden an med tillförsikt

Hur ofta har du läst det uttalandet från en VD eller styrelseordförande? Måste vara Sveriges vanligaste floskel*, åtminstone i årsredovisningssammanhang. Vad den betyder? Att företaget överlever några månader eller ett år till. Eller att det väntar en fantastisk utveckling runt hörnet.

Nyligen utsågs denna höjdare till bästa floskel på Göteborgs Universitet: ”Vi strävar alltid efter att se helheten och satsar på kvalitativ strategiformulering för att kunna effektivisera verksamheten.” Det finns alltså någon slags plan för att bli effektivare. Eller det är kanske planen som saknas?

För det är ju detta som är det fina med floskler, de säger allt och ingenting och kan tolkas efter eget tycke och smak. Det vill säga tvärtemot vad all kommunikation går ut på. Eller har jag missuppfattat något? För det kan väl inte vara så att man vill vara luddig, skapa avstånd till läsaren och få något att verka svårare än det egentligen är?

Ren slentrian, lathet och oförmåga att formulera vad man egentligen vill säga, tror jag. Eller för att travestera en gammal reklam-guru (tror det var Ogilvy): Tala om vad du vill säga och säg det.

1. Varmluft
Meningar och uttryck som inte betyder någonting alls Man kan luta sig lugnt tillbaka i trygg förvissning om att inte behöva göra någonting. Några favoriter: tack för de intressanta synpunkterna (=besvära oss inte igen), det ska vi försöka lösa (=trodde du ja), medarbetarna är vår viktigaste resurs (=vi kommer inte på vad de är duktiga på), kunden i centrum (=vi vill åt dina pengar).

2. Dimridåer

När vi inte vågar säga som det är; gasa och bromsa samtidigt (=har inte en susning om vad vi ska göra), omställning (=avskedanden), genomlysa verksamheten (=ge oss mer tid att fundera), vi har en spännande tid framför oss (=hoppas vi överlever), vi lever i en konkurrensutsatt bransch (=de andra är bättre än vi).

3. Fikonspråk
Älskas av finansmänniskor, reklamfolk, jurister och allehanda konsulter. Ofta förkortningar och engelska uttryck som visar att man läst de senaste artiklarna och lyssnat på de hetaste personligheterna. Och inte vågar de andra på mötet fråga vad de betyder, ingen vill ju verka dum. Alltså sitter man och diskuterar saker, utan att veta vad det hela handlar om. Några godingar: ROI, SEO, SEM, CGI, USP, VMI, CSR. Content, downturn, upside, benefits, location, upmarket. Använd dem och alla närbesläktade så kan du säkert lägga på någon hundralapp på timdebiteringen.

Håller du med eller inte? Kommentera gärna.

-->
* Högtravande men intetsägande fras som verkar löjlig genom kontrasten mellan form och innehåll (Nationalencyclopedin).

tisdag 8 april 2014

Olika barn leka bäst


För ett antal år sedan sålde jag min byrå till en företagsgrupp som arbetade med närliggande områden. På papperet såg allt bra ut. Vi kompletterade varandra och skulle bli oslagbara genom vår bredd. Det som hände var att vi lyckades slå ut oss själva. Varför då?

Vi var vana vid kreativt arbete som gick ut på att ifrågasätta, diskutera och våga säga nej. Inte automatisk hålla med bara för att snabbt komma vidare. Vi ansåg att olikheter var berikande och försökte verkligen leva upp till det när vi tog in nya kollegor.

In i väggen samtidigt
Det vi gick in i visade sig vara precis tvärtom. Här fattades alla beslut av grabbarna i ledningen. Ett homogent gäng som tyckte likadant, dunkade varandra i ryggen och sedan sprang rakt in i samma vägg. Gång på gång. Och tog oss med sig. Så det gick som det gick, efter två år var det bara att sopa ihop resterna och börja om från början på var sitt håll.

Blandat är bäst
Efter det har jag blivit än mer övertygad om att olikheter är en förutsättning för att åstadkomma något bra – om man är överens om vart man ska förstås. Olika ålder, kön, bakgrund, intressen, värderingar ger ju bara ett bredare perspektiv. Visst, diskussionerna blir fler och mer intensiva, men det är ju bättre att ta den tiden i början istället för att få ett slutresultat som inte gör sitt jobb. Till exempel texter som är oläsliga för seniorer med läsglasögon (för vad vet 30-åringar om detta?) eller misslyckade försök att prata som kidsen (för hur många 50-plussare har den rätta känslan för det?).

Förstår faktiskt inte vitsen med byråer som bygger på monokulturer. För hur kul är det att tillbringa dagarna enbart med folk som tycker och tänker exakt likadant som en själv? Känns kanske tryggt i början men är knappast utvecklande eller bra för affärerna. Mångfald före enfald är för övrigt något som hela samhället tjänar på, men det är en annan debatt jag gärna tar men inte här och nu.

torsdag 3 april 2014

Direkt från tangentbordet


Ibland är det trögt att komma i gång med skrivandet. Det kan bero på ett knepigt ämne, dålig motivation, prestationsångest eller ren lathet. Eller att det händer något som verkar roligare i rummet intill eller pågår en intressant diskussion på Twitter, som leder till nätutflykter långt utanför uppgiften. Och så kan det ju inte få hålla på.

Så vad göra: stäng av tweetdeck och mailen och sätt igång med skrivandet. Vänta inte på den förlösande rubriken, strunta i att göra en disposition utan bluddra på med ord bara. Då lossnar det och redigera, slänga och skriva om kan man ju alltid göra senare. Precis som nu.

Ja, jag vet. Blogg 100 går ut på att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Erkänner att jag nog missat utmaningen för länge sedan, men har i alla fall lyckats skaka liv i den gamla halvsovande bloggen. Bara det är ju en slags seger, eller hur?

fredag 28 mars 2014

Nu är den här på riktigt

-->
Våren alltså. Metrologiskt kom den till Göteborg redan i slutet av februari, men att temperaturen är över noll sju dygn i sträck räcker inte riktigt. Men nu är de flesta vårtecknen på plats:

1. Solen lyser in på skrivbordet på morgonen
2. Termometern på Järntorget visar över 15°
3. Trumpetaren och dragspelaren är tillbaks vid korvkiosken, med samma låtar som vanligt.
4. Sanden borta från cykelbanan.
5. Skidorna sommarbehandlade och uppburna på vinden.
6. Duvorna vill bygga bo på vår balkong (men det kan de glömma)
7. Utskick med erbjudanden om båtfärg i brevlådan
8. I övermorgon börjar sommartiden.

Väntar nu bara på att fontänen på Järntorget ska komma igång.

måndag 24 mars 2014

Vem får ha åsikter om vad?


Det började med ”Jag är Jason”; när ett antal artister ville visa sitt stöd för Jasons Diakité efter hans tal om rasism i Sveriges Riksdag. Och det fick de skit för – ”vilken rätt har ni att uttala er om något ni inte upplevt själva?” – och sedan dess har debatten om debatten pågått.

Så vad får då jag som medelålders plus, vit, heterosexuell man med jobb, familj och bostadsrätt ha åsikter om?

Förbjudna ämnen:
Vardagsrasism (aldrig blivit utsatt för det)
Tiggarnas situation (slipper tigga)
Arbetslöshet (har jobb)
Ukrainakrisen (bor inte där)
Feminism (är ju man)
Betyg i skolan (har varken barn eller barnbarn där)

Tillåtna ämnen:
Ränteavdrag
Maltwhisky
Fotboll
Äldrevård
Pensionssparande
Cyklister i trafiken

Hur kul är det på en skala? En bra debatt går väl ut på att få med så många röster och infallsvinklar som möjligt? Om man nu till exempel tror på alla människors lika värde och kämpar emot dem som inte gör det, är det väl bättre att samla alla som vill samma sak? Att stänga ute dem som har fel ålder, kön eller bakgrund tjänar ju bara motståndarna på. Eller?